Hör du inte de odemokratiska undertoner SD har i sin politik Jörgen Huitfeldt?

Svar till ”Hör ni inte de odemokratiska undertonerna i kritiken av SD” i DN den 16 september 2022 (https://www.dn.se/ledare/jorgen-huitfeldt-hor-ni-inte-de-odemokratiska-undertonerna-i-kritiken-av-sd/)

När jag läser Jörgen Huitfeldts ledare blir jag mörkrädd, det är precis den här typen av tankevurpor som är vanskliga när det gäller Sverigedemokraterna (SD) och demokrati. Jag förstår att de kan förekomma om en har en teknisk och formell syn på vad demokrati är. Dock är demokrati mer än bara val och mandatfördelning, det är även åsikts- och yttrandefrihet, alla människors lika värde och en demokratisk kultur. Likaså är ett partis ideologi inte enbart sina motioner, det är partiprogram, retorik och yttrade förslag.

Jörgen Huitfeldt börjar med att konstaterar att det inte är fel i alla lägen att försvara demokratin mot de som hotar den men i nästa andetag ser han till att rentvå och vantolka flera odemokratiska tendenser SD har visat prov på och får det slutligen att se ut som att de inte är odemokratiska. Om vi skärskådar två exempel på Huitfeldts resonemang. 

När det gäller viljan att begränsa public service så lyfter Huitfeldt att SD kraftigt vill minska anslagen och lägga sig i inriktningen, här menar Huitfeldt att det inte är odemokratiskt att göra så. Men, som jag nämnt ovan handlar demokrati inte enbart om att rösta i fria val, utan en viktig grundbult är att alla får säga vad de tycker. Ser vi då på vad partitoppar i SD sagt och gjort om yttrandefrihet så är det minst sagt hårresande. Vi kan börja med Jimmie Åkessons famösa utfall i P3 morgonpasset, då han konstaterar, efter att ha fått lyssna till satir om SD, att om han fick bestämma skulle han lagt ner programmet för längesedan, är det demokratiskt att vissa åsikter är tolererbara och andra inte Jörgen? Likaså Björn Söders utfall att SVT måste reformeras från grunden eftersom ordföranden för Svenska kommittén mot antisemitism uttryckt sin oro över SD eller när Richard Jomshof beklagar sig över att Sverige inte är Ungern än när det gäller hur du kan uttrycka dig i medier.

Det andra exemplet Huitfeldt tar upp är att det inte är något problem om SD anser att du kan välja om du vill vara svensk eller till exempel same eller jude, att det är oproblematiskt att du inte kan vara både och. Här kommer vi in på två olika demokratikriterier som naggas i kanten samt vikten av att se till helheten i SD:s argumentation. I SD:s partiprogram står; “Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.” vidare står att “Vi tror att det bästa för vårt samhälle är att en så stor andel som möjligt av statens medborgare också har en svensk identitet.”  Det ena demokratikriteriet som försvagas rejält är att alla människor har samma värde, om det är en typ av människa som, enligt en godtycklig (och förmodat sverigedemokratisk) norm är svensk är den som då får bli medborgare så betyder det att vi utifrån etnonationalistisk grund ger människor i olika möjligheter i ett land. Det andra kriteriet är att, enligt den framlidne amerikanske professorn i statskunskap, Robert A. Dahls, definition av demokrati bör de som berörs av ett beslut också ha möjlighet att delta i det – i liberal demokrati är det liktydigt med att medborgarskap ger rösträtt – om det handlar om etnicitet och kultur vem som får bli medborgare så har vi ett demokratiproblem.

I slutet av ledaren gör Huitfeldt en analogi med hur det var för Socialdemokraterna (SAP) tidigare också misstroddes (dock oklart vilken tidpunkt han talar om) och ansågs vara odemokratiska, dock finns det två stora problem med en sådan jämförelse. Det ena är att det samhälle där makthavarna kritiserade SAP för att vara odemokratiska i sig inte var demokratiskt – inte förrän 1921 har vi en demokrati. Det andra problemet är att kritiken mot SAP var orättfärdig, de var, i rådande tidsanda, ett parti med demokratiska ideal medan SD, vilket bevisats här och i andra sammanhang, inte har demokratiska ideal. 

Det finns många fler exempel på vad som är farligt med SD:s politik när det gäller vad slutresultatet kommer att bli när det handlar om till exempel hur tillit och trygghet i samhället kommer raseras av den ökande segregationen som deras politik syftar till, här har jag bara fokuserat på demokratin – även om den såklart hänger samman med nyss nämnda.

Att inte lyssna på vad ett parti faktiskt säger att de vill göra och att inte se att en demokrati består av flera olika omistliga aspekter är farligt – det är i sådana lägen vi hamnar på ett sluttande plan där demokratin sakta kan vittra bort framför våra ögon.