Hör du inte de odemokratiska undertoner SD har i sin politik Jörgen Huitfeldt?

Svar till ”Hör ni inte de odemokratiska undertonerna i kritiken av SD” i DN den 16 september 2022 (https://www.dn.se/ledare/jorgen-huitfeldt-hor-ni-inte-de-odemokratiska-undertonerna-i-kritiken-av-sd/)

När jag läser Jörgen Huitfeldts ledare blir jag mörkrädd, det är precis den här typen av tankevurpor som är vanskliga när det gäller Sverigedemokraterna (SD) och demokrati. Jag förstår att de kan förekomma om en har en teknisk och formell syn på vad demokrati är. Dock är demokrati mer än bara val och mandatfördelning, det är även åsikts- och yttrandefrihet, alla människors lika värde och en demokratisk kultur. Likaså är ett partis ideologi inte enbart sina motioner, det är partiprogram, retorik och yttrade förslag.

Jörgen Huitfeldt börjar med att konstaterar att det inte är fel i alla lägen att försvara demokratin mot de som hotar den men i nästa andetag ser han till att rentvå och vantolka flera odemokratiska tendenser SD har visat prov på och får det slutligen att se ut som att de inte är odemokratiska. Om vi skärskådar två exempel på Huitfeldts resonemang. 

När det gäller viljan att begränsa public service så lyfter Huitfeldt att SD kraftigt vill minska anslagen och lägga sig i inriktningen, här menar Huitfeldt att det inte är odemokratiskt att göra så. Men, som jag nämnt ovan handlar demokrati inte enbart om att rösta i fria val, utan en viktig grundbult är att alla får säga vad de tycker. Ser vi då på vad partitoppar i SD sagt och gjort om yttrandefrihet så är det minst sagt hårresande. Vi kan börja med Jimmie Åkessons famösa utfall i P3 morgonpasset, då han konstaterar, efter att ha fått lyssna till satir om SD, att om han fick bestämma skulle han lagt ner programmet för längesedan, är det demokratiskt att vissa åsikter är tolererbara och andra inte Jörgen? Likaså Björn Söders utfall att SVT måste reformeras från grunden eftersom ordföranden för Svenska kommittén mot antisemitism uttryckt sin oro över SD eller när Richard Jomshof beklagar sig över att Sverige inte är Ungern än när det gäller hur du kan uttrycka dig i medier.

Det andra exemplet Huitfeldt tar upp är att det inte är något problem om SD anser att du kan välja om du vill vara svensk eller till exempel same eller jude, att det är oproblematiskt att du inte kan vara både och. Här kommer vi in på två olika demokratikriterier som naggas i kanten samt vikten av att se till helheten i SD:s argumentation. I SD:s partiprogram står; “Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.” vidare står att “Vi tror att det bästa för vårt samhälle är att en så stor andel som möjligt av statens medborgare också har en svensk identitet.”  Det ena demokratikriteriet som försvagas rejält är att alla människor har samma värde, om det är en typ av människa som, enligt en godtycklig (och förmodat sverigedemokratisk) norm är svensk är den som då får bli medborgare så betyder det att vi utifrån etnonationalistisk grund ger människor i olika möjligheter i ett land. Det andra kriteriet är att, enligt den framlidne amerikanske professorn i statskunskap, Robert A. Dahls, definition av demokrati bör de som berörs av ett beslut också ha möjlighet att delta i det – i liberal demokrati är det liktydigt med att medborgarskap ger rösträtt – om det handlar om etnicitet och kultur vem som får bli medborgare så har vi ett demokratiproblem.

I slutet av ledaren gör Huitfeldt en analogi med hur det var för Socialdemokraterna (SAP) tidigare också misstroddes (dock oklart vilken tidpunkt han talar om) och ansågs vara odemokratiska, dock finns det två stora problem med en sådan jämförelse. Det ena är att det samhälle där makthavarna kritiserade SAP för att vara odemokratiska i sig inte var demokratiskt – inte förrän 1921 har vi en demokrati. Det andra problemet är att kritiken mot SAP var orättfärdig, de var, i rådande tidsanda, ett parti med demokratiska ideal medan SD, vilket bevisats här och i andra sammanhang, inte har demokratiska ideal. 

Det finns många fler exempel på vad som är farligt med SD:s politik när det gäller vad slutresultatet kommer att bli när det handlar om till exempel hur tillit och trygghet i samhället kommer raseras av den ökande segregationen som deras politik syftar till, här har jag bara fokuserat på demokratin – även om den såklart hänger samman med nyss nämnda.

Att inte lyssna på vad ett parti faktiskt säger att de vill göra och att inte se att en demokrati består av flera olika omistliga aspekter är farligt – det är i sådana lägen vi hamnar på ett sluttande plan där demokratin sakta kan vittra bort framför våra ögon.

Välkommen till framtiden, välkommen till mörkret

Välkommen till Sverige år 2025, vi har nu haft en konservativ regering med Ulf Kristersson som statsminister och Ebba Busch som vice statsminister med stöd av samarbetspartiet Sverigedemokraterna i tre år. Vad har hänt?

Kriminaliteten och brutaliteten i storstädernas miljonprogramsförorter har ökat. Skjutningarna är fler än tidigare och våldet är råare. Anledningen är flera, några av de saker som lyfts fram är att välfärdstjänster inskränkts för människor som inte har medborgarskap, lagen om en uppgradering av medborgarskapet, vilket har lett till ett mer extremt skuggsamhälle där människor inte har råd att betala för sjukvård och inte har rätt till utbildning. Detta har i sin tur skapat en än mer desperat situation och ett tydligare utanförskap för i synnerhet invandrargrupper. Denna segregering har i sin tur spätts på än mer genom införandet av marknadshyror (Sverigedemokraterna var förvisso mot detta men menade att de kunde tänka sig en kompromiss mot att få igenom flera andra förslag som de ansåg viktigare).

Våldet har också förråats av att militären fått befogenhet att bistå polisen i arbetet mot den något vaga (och av lagrådet kritiserade) definitionen, ”gängrelaterad brottslighet”. Militären har för första gången sedan dödsskjutningarna i Ådalen 1931 fått tillstånd att bistå polisen och då militärens träning primärt handlar om att lösa konflikter med väpnat våld har det också fått konsekvenser. Det militären och regeringen kallar ”incidenten i Rinkeby”, där militär öppnade eld mot en demonstration för mänskliga rättigheter som infiltrerats av några maskerade personer som kastat sten mot militären och där 2 personer miste livet och 5, varav en 8-årig flicka, blev allvarligt skadade och fick men för livet har jämförts med den blodiga söndagen i Derry/Londonderry på Nordirland 1972 där brittiska fallskärmstrupper kallats in mot fredliga demonstranter som slutade med att 13 personer miste livet.

Sverige har fallit i pressfrihetsindex från tidigare tredje plats (2021) till plats 55, vilket är sämre än Chile och Rumänien men bättre än Polen och Madagaskar. Anledningarna här är också flera. De nya presslagarna som tvingar journalister att ange brottsmisstänktas etnicitet och bakgrund är en av dem, en annan är att bestämmelserna kring public service uppdrag blivit mer styrande. En del av de ändrade public service förordningarna gör gällande att nyheter inte får innehålla analyser eftersom de kan vara ideologiskt färgade. Vidare har hoten mot journalister fortsatt att öka medan polis och rättsväsende genom direktiv och ekonomisk styrning nedprioriterat att lagföra dessa typer av brott. Följden har blivit ökad självcensur hos journalister och att så kallad swish-journalistik och alternativa medier som lutar åt det mer nationalistiska hållet har ökat och står alltmer oemotsagda när de framför sina ”alternativa fakta” där anekdoter får bli generella sanningar och analyser om de grundläggande problemen saknas. Det vill säga diskussioner om strukturella problem såsom utanförskap, klasskillnader, en globaliserad ekonomi och rasism lyser med sin frånvaro till förmån för förenklade och skenbara ”sanningar”.

Förutom journalistiken har kulturen i övrigt blivit mer politiskt styrd. Exempelvis har lagar och förordningar som förbjuder public service att innehålla underhållning trätt i kraft, program som ”På spåret”, ”Stjärnorna på slottet” samt ”Antikrundan” har försvunnit. Dock finns undantag för Kalle Ankas julafton eftersom det anses falla inom ramen för ”traditionell svensk underhållning, ”Karl Bertil Jonssons julafton” har däremot klassats som ”ideologiskt vinklad” och har efter dryga 40 år i Tv-tablån sänts för sista gången. Vidare kunde inte Eurovision Song Contest strykas ur tablån (vilket egentligen var ett krav från SD för att släppa fram regeringen) då det arrangeras av de europeiska public-servicekanalernas samarbetsorganisation. Mer tid i SVT ägnas också åt gamla inslag med svensk folkmusik och ”traditionella nationellt uppbyggliga historieprogram”.

Lagar om kultur som liknar de kommunala beslut som fattats i SD-styrda Sölvesborg har också genomförts eller håller på att utredas, bland annat lagen om att offentligt subventionerad konst måste ”föreställa verkligheten och inte vara stötande för allmänheten” har varit ute på remiss. Frågan om lagen skulle kunna användas på redan befintlig konst har diskuterats, exempelvis om glaspelaren vid Sergels torg i Stockolm skulle bytas ut mot en staty på Carl XVI Gustaf. Många konstnärer har protesterat och en del har också lämnat landet eftersom de aktivt motarbetas.

Det råder stor brist på läkare, sjuksköterskor och folk inom äldreomsorgen eftersom de som har utländsk bakgrund dels inte känt sig välkomna i det förändrade Sverige och genom de svårigheter som tidigare nämnd lagstiftning rörande ”uppgraderingen av medborgarskapet” försvårat livet för människor som inte har sitt ”kulturella och etniska ursprung i Sverige”. Likaså råder det brist på människor i serviceyrken och det har tagit sig i konkreta uttryck som det som kommit att kallas ”pizzeriadöden”, framför allt har många orter glesbygden blivit av med sin enda restaurang.

Generellt sett har rasism och hatbrott mot människor med utländsk bakgrund, HBTQ-samhället och andra personer som inte anses vara ”goda svenskar” ökat i realiteten (även om det paradoxalt nog minskat i brottsstatistiken – men det beror på att sådana brott har nedprioriterats och att definitionen för var som anses vara ett hatbrott har förändrats). Detta otryggare samhälle för de som inte passar in i det SD anser vara svenskhet samt förslag om betald repatriering, eller återvandring som det numer heter i deras partiprogram (repatriering användes av nazisterna så det fick byta namn) har också skapat en känsla av att inte få vara en del av samhället.

Sveriges BNP tillväxt har börjat sjunka, det som lockat med landet tidigare, kreativitet, fritt tänkande och god utbildningsnivå är på tillbakagång i en alltmer ökande takt. Det beror både på att nya sådana företag inte ser sitt ljus i Sverige samt att utländska företag drar sig för att etableras i landet.

Experter på utbildning varnar Sverige för att gå vidare med planen som kallas ”Svenska som enhetsspråk på svenska skolor”, planen syftar till att förbjuda andra språk än svenska att talas i skolorna (såväl på raster som på lektionstid). Det som lyfts av forskare är att det finns det stora risker för att elever som är nyanlända helt förlorar både möjligheten att hänga med i studierna samt att de helt kan tappa motivationen att gå i skolan då de ändå inte kan tillgodogöra sig undervisningen. Vidare är det svårare för barn med allergier eller kosthållning som anses ”osvensk” att få skolmat eftersom SD också tycker det är viktigt att få människor att äta ”traditionell svensk mat” och motverka ”islamiseringen i skolan”.

Så, vad skulle Sverige bli för land 2025 om SD får inflytande över regeringsbildningen? Kanske kommer inte alla dessa förslag (som alla har sin grund i vad SD företrädare uttryckt i artiklar, reell förd politik, partiprogram och liknande) att klubbas igenom i ett första skede men så länge en del av det kommer genomföras så kommer det skada det Sverige vi känner idag och dess demokrati. Många av förslagen kommer dessutom – som jag resonerat om här – spä på många av de grundproblem som de säger sig vilja komma till rätta med. Utanförskapet för människor med annan etnisk bakgrund än den som SD ser som önskvärd kommer att öka vilket leder till djupare klyftor och än större problem i form av t.ex. kriminalitet.

Den stora gåtan är varför så många fortsatt vill rösta på SD när de redan fått igenom den politiska förändring som var det som föranledde att många röstade på dem tidigare – den mycket restriktiva invandringspolitik vi har i Sverige idag. Vad vill folk som röstar på SD ska hända nu? Vill de återuppväcka Bosse Larsson från de döda och få Nygammalt i TV-rutan på repeat, bör Pölsa och Fläskkorv återkomma på skolmatsmenyn vem ska bestämma vilken humor, musik och vilka bilder som är tillåten/tillåtna? Ska vi skicka iväg hjärtläkaren, pizzabagaren, hemtjänstpersonalen till de land de fötts i men flytt från eller kanske inte vuxit upp i?

En annan stor gåta är varför andra partier har hittat på att SD har ändrat sig, det är ju snarare de själva som i så fall har ändrat sig – idéerna som SD har är ju inte speciellt nya, de kommer från en svunnen tid, endast kläderna, symbolerna och några av orden har bytts ut.

Källor:

Välfärdstjänster ska kopplas till medborgarskap

https://www.svd.se/enbart-medborgare-i-sverige-ska-ha-rostratt

Militärer i förorter https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/a/ngwBgd/akesson-militaren-ska-kunna-ga-in-i-fororter-vid-upplopp

SD och public service

https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/akessons-angrepp-mot-sr-vansterliberal-smorja/

Sjukvården och invandrare

http://www.sjukhuslakaren.se/wp-content/uploads/2015/12/Sjukhusla%CC%88karen-2015_8-.pdf

SD och repatriering

https://www.expressen.se/kronikorer/lars-lindstrom/ar-det-bara-massdeportation-av-vissa-grupper-som-kan-fa-sverige-i-balans/

SD och skolor

https://www.bt.se/debatt/sd-svenska-kottbullar-till-alla/

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/wPVPJA/nya-sd-forslaget-bara-svenska-spraket-ska-tillatas-i-skolan

Kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och tolerans samt kulturell och social mångfald

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/lonsamt-satsa-pa-mangkulturell-topp

https://www.kth.se/aktuellt/nyheter/inkluderande-samhallen-ger-hogre-ekonomiskt-valstand-1.918408

Är lärare en annan typ av människor?

Utvalda

Nu när semestern drar sin sista suck och vi ska tillbaka till arbetet säger Folkhälsomyndigheten att vi i så stor utsträckning som möjligt fortsatt ska undvika att ta oss till våra arbetsplatser på grund av risken att sprida Covid-19.

Dock finns det vissa yrkesgrupper som det inte gäller för, naturligtvis kan vård och omsorg inte upphöra med att möta människor och där finns naturligtvis också tydliga hygien- och hälsoföreskrifter. Det tycks dock finnas en yrkeskategori som inte ska jobba hemifrån och men som inte har särskilda hälso- och hygienföreskrifter och som dessutom verkar vara undantagna från andra föreskrifter som att inte vara i folksamlingar på fler än 50 personer och liknande, och det är lärare. Så frågan är om lärare är en annan typ av människor som inte behöver skyddas, för att inte tala om elever. En studie i Sydkorea citerad i New York Times https://www.nytimes.com/2020/07/18/health/coronavirus-children-schools.html visar att ungdomar mellan 10-19 år sprider viruset i minst lika stor utsträckning som vuxna.

Så, den stora frågan, som inte tycks ställas av någon är, hur kommer det sig att lärare, gymnasie- och högstadielever ska ut i kollektivtrafik och in i lokaler som absolut inte kan erbjuda 1-2 meters avstånd sinsemellan eller folksamlingar på färre än 50 personer, ska tillbaka till gamla rutiner och skapa möjlighet för att sprida sjukdomen och ta med dem tillbaka till sina hem? Är lärare helt enkelt en annan typ av människa?